kickibro

Jag har som princip att aldrig skriva om jobbet, idag gör jag ett undantag. Jag behöver det.
För denna dag har hittills varit den praktiska omsättningen av Murphy's lag. I alla fall nästan...
Det är verkligen svinkallt ute och eftersom att man redan var frusen ända in i själen så havererade fjärrvärmen på jobbet. Burr!
Jag skulle skriva ut ett ytterst viktigt dokument, men lyckades inte... Men, hallå hur svårt kan det vara?
Gjorde ett avbrott för ett möte och gick sedan på banken och skulle sätta in pengar. Min arbetsgivare har bytt bank och då får man finna sig i att kontanta medel bara hanteras kl 13-15... Suck! Det var fler som ville hantera kontanter inne på denna bank idag... Suck!
Skam den som ger sig så jag gav mig sjutton på att skriva ut det viktiga dokumentet igen, men nej. Ringer helpdesk och trots ihärdiga försök lyckas inte heller denne gentleman i andra luren hjälpa mig. Ok, men blir uppringd av IT-tekniker som verkligen hade mycket kunskap om hur en utskrift skulle kunna ordnas, men nej igen. I princip är det inte möjligt, att jag faktisk kan skriva ut vilket dokument som helst, word, excel, pdf... allt, men inte just det här ytterst viktiga papper. Så inatt kommer (kanske) en it-tekniker ligga sömnlös.
Imorgon är en ny och bättre dag, eller hur? :)

Idag har jag varit på utflykt i den grannkommun där jag tillbringade mitt unga vuxna liv. Ibland får man bara så'n speciell känsla för en bygd. Hus, vägar och olika ställen väcker gamla minnen till liv. Trevliga minnen kommer till mig och aldrig annars blir minnet så klart över hur det var när barnen var små. Jag tror att det är så, att man får en speciell relation till det ställe man bor på när man får barn. Som att jag fått en egen navelsträng till den bygden. Men också plågsamma minnen kommer över mig, av misslyckanden och brutna löften. Självklart har jag åkt i detta område tidigare, men idag körde jag på en väg som jag inte åkt efter sedan någon gång på 90-talet och det gjorde att alla minnen kom till mig med förnyad kraft.

Att skiljas, att bryta upp... är svårt. Att förklara känslan mer än tio år senare är omöjligt. Det finns inga bra ord för det och det spelar ingen roll, jag har förlikat mig med det som hänt i den nära relationen. Men en sådan här utflykt tydliggjorde något annat. Att jag tappat en del av min historia, att jag tappat människor ur mitt liv.

Jag vårdar minnet av allt i mitt hjärta. Jag har sagt det förr, men säger det igen;
inte ens tusen ord kan ge en rättvis beskrivning av känslan.

Fimbulvintern (av fornnordiska fimbulvetr = ”den mäktiga/stora vintern”) var i nordisk mytologi ett tecken på att Ragnarök obevekligen var i antågande.

Ordet används även för att beskriva det kalla klimatet i Norden under järnåldern.

Fimbulvintern sades vara en vinter som varade i tre år utan någon sommar. Den hade trollats fram av Valand, som hade vinterviste i Finland hos Snö den Gamle.

 

Ärligt talat är jag redan trött på vintrar. Jag brukar trösta mig med att det "bara" är vinter i fem månader om året. Det är de fem månaderna, mellan första advent och valborg, när isen ligger för då känns sjön bara som en stor tråkig åker. Nu har isen legat och snön ligger tjock sedan flera veckor tillbaka. Usch! Förra vintern var tuff. Snälla inte en till likadan! Eller är det fimbulvintern som är här?

 

 

Jag har börjat sy på Hannas balklänning. Det känns lite pirrigt för fortfarande känner jag mig lite osäker på hur det kommer att bli. Jag har sytt livet i "fodertyget" och det blev riktigt bra. Det är extremt formsytt efter Hanna, men det är inte det svåra. Nu ska chiffongen draperas på ett speciellt sätt som Hanna sett på en bild. Inte helt enkelt för först måste jag fundera ut hur jag ska få det som Hanna vill ha det. Häromdagen var jag helt säker på hur det skulle göras, men det reviderades. Som tur var hade jag inte startat med den metod jag tänkt ut då för då hade jag nog fått börja om. Nu har jag i alla fall klippt och nålat och sytt fast lite här och lite där. Nu har jag nålat lite till och det känns fortfarande helt ok. Synd att kvällarna är så korta. Man måste ju sova också...

Önskar att alla människor i hela världen finge må bra och vara lyckliga. En utopi? Ja kanske, men ändå. Finns det plats för alla? Känner sig alla behövda? Kan alla se det fantastiska med vad livet faktiskt har att erbjuda? Vad kan du och jag göra för att hjälpa, stödja, lindra?

 

Jag åker till Stockholm en gång i månaden för studier. X-tåget är fantastiskt och underlättar dessa resor betydligt eftersom att jag kan resa direkt från Kilafors. Åker med första x-tåget kl 6.49 på morgonen och är hemma igen med det sista kl 22.01. Visst är det långa dagar och i fredags blev den synd nog längre än vanligt då jag inte var hemma förrän strax efter halv ett på natten.

 

Ett par minuter innan vi skulle komma in på stationen i Kilafors hände en olycka. Det var en olustig känsla, hade precis läst klart en trevlig tidning, satt på mig jackan och handskarna och väntade på att få stiga av beredd med bilnyckeln i hand. Satt och tänkte på hur skönt det skulle bli att komma hem och göra tidig kväller, när tåget tvärbromsade. Som tur var satt jag i andra vagnen och kände därför inte själva krocken. Men jag förstod direkt att något allvarligt hänt. Vi hade precis passerat Lilltjära och rädslan för att någon man känner blivit påkörd var jobbig. Tänkte på att det för något år sedan förirrade sig några hästar upp på spåret just på det här stället och att det var en hemsk olycka. Men vad var det den här gången? Måtte inte en människa ha befunnit sig på spåret, hann jag tänka när tågvärden (eller heter det tågvärdinna?) kom och berättade att det skett en allvarlig olycka och att vi skulle bli stående. Jag frågade om det var ett självmord och hon bekräftade redan då att en person legat över spåret. Senare visade det sig att två människor dödats i olyckan. Den ena som lagts sig över spåret för att ta sitt liv, den andre för att han försökte rädda den förste. Usch så hemskt! Tågvärden gjorde ett jättebra jobb och kom med jämna mellanrum och informerade om vad som hände. Vi fick ju absolut inte lämna tåget. För att räddningspersonalen skulle kunna arbeta gjordes det strömlöst och för att spara på tågets reservkraft så släcktes belysningen. Så där satt vi i kolmörkret. Det kändes väldigt otäckt när de gick och lyste under tåget för att leta kroppsdelar. Jag vet inte om de blev lemlästade eller om det var för att söka en tredje person som man också trodde skulle ha kunnat vara med i olyckan. Men den hittades aldrig.

 

Oavsett vilka det var som omkom, om det var genomtänkt eller ej, om det var Guds bästa barn eller inte, jag är jätteledsna för er skull…

Bollnäs har inget eget H&M och egentligen vet jag inte om jag vill att det ska finnas något hemmavid heller. Gävle och Valbo har, men dit går resorna ganska oregelbundet. Mitt favorit H&M är det i tre våningar som ligger så nära till vid t-centralen på Drottninggatan. En gång i månaden spenderar jag en timme där, senast nu i fredags. Jag vet inte vad jag sökte egentligen, om det nu var något speciellt, utom inspiration då... Hur som, redan på bottenplan blev jag stående nypande i det stora utbud av benvärmare som jag fastnade för redan förra besöket, och praktiskta tvåpacksleggings. Men återigen, beslutsångesten slog till och eftersom att vån 2 och 3 drog lämnade jag bottenplan.

Stoppet på vån 2 blev ganska kort, men på vån 3 desto längre. Jag fastnade för mycket snygga aftonväskor med stora platta strasstenar, men köpte ingen för jag vet inte direkt när jag skulle använda en sån. Samma var det med de matchande skorna, också de med stora strasstenar, och skyhöga klackar. Jag är ju ändå 1,80 i strumplästen och det finns liksom en oskriven lag att sådana som jag inte ska ha högklackat. Men något har ändå hänt, för så här en par dagar efteråt så ångrar jag att jag i alla fall inte provade. Så om ni möter mig och jag är uppåt 1,90 så vet ni, jag har köpt nya pjuck. Men det som det här inlägget skulle handla om var varken väskor eller skor utan färgen PUDERROSA.

Jag hittade plagg efter plagg som jag förälskade mig i, alla puderrosa. Men var och ett av dem hängdes tillbaka medan jag tänkte att jag skulle se ut som en stor skär gris i det. Men oj vad snygga de var! Det slutade med att jag bara köpte en liten tunn klänning. Den fanns i puderrosa, men jag tog en lilablå nyans istället. Visst, jag ångrar mig! Så är det.

Kom på idag att min absoluta favoritdesigner Eli Saab faktiskt skapat en mycket speciell klänning i puderrosa som verkligen hamnade i rampljuset i somras. Det var den som Kronprinsessan Victoria bar kvällen innan bröllopet vid konserten i Stockolms konserthus. Är den inte vacker så säg, men så klär ju Kronprinsessan i vad helst hon sätter på sig också.



Hur som helst är puderrosa vackert. I alla fall på vissa...

Känner mig nog lite missmodig. Det vore lätt att skylla på att dagen ägnats åt en hundutställning i Falun som slutade pissdåligt. Titania åkte ut med en tvåa! :-( Men det är inte bara det.

Ute är det alldeles förskräckligt grått och väglaget var bitvis under all kritik med spårig och hal vägbana. Men det är inte bara det.

Alla andra gör så smarta saker, det tränas och det bantas, allt med framgång. Det gör ju inte jag. Kände igår att jag skulle vilja dansa, men det är inte så kul att vara ungefär lika smidig som ett kylskåp om man ska gå på dans. Men det är inte bara det.

Alla andra skriver smarta och välformuletarde saker på fejjan och sina bloggar. Själv undslipper jag mig bara några ynkliga pip, typ om en massa oväsentligheter. Men det är inte bara det.

Jag ligger efter med skolarbetet och borde inte alls sitta här och skriva skit utan istället ägna mig åt normativ etik. Det är åtminstone viktigt. Men det är inte bara det.

Men nu räcker det!

Idag har det gått undan må jag säga. Först lite plugg, promenad i skogen med hundarna, trimmat, badat och fönat Titania som ska på utställning imorgon.

Varit till Bollnäs, köpt hundmat och farsdagstårta. Farsdag imorgon innebär present så då blev det in och ut i alla affärer som säljer herrkläder och till sist köpte jag något passande, men fortfarande hemligt, till älsklingen.

Snubblade sedan över ett ställ med halvareapriset-blusar på KappAhl så då blev det lite spontanshopping. Tack för smakråd Cathrine! 

Avslutade med ett varv på Åhlens och så har jag handlat mat. Nu ska jag äta och återvänder sedan till studierna. Det var himlans vad svårt det var att få till det med studierna just nu... Styr kosan mot Falun före halv åtta i morron bitti.

Kom på att nu gör mitt gamla "ont i ryggen-ställe" mer ont än mitt nya "ont i ryggen-ställe" varför jag kan konstatera att det "nya onda" nu definitivt är bättre. Bra va? Det gamla är jag ju van vid så...

Livet är toppen! Jajamensan!

Har ni hört det förut? Att jag skulle vara något lite i tidsnöd? Jag är ju en sann tidsoptimist.

Den här veckan kan jag ju faktiskt skylla på ryggont, för annars skulle Titania ha varit färdigtrimmad inför utställningen på söndag. Men det ska väl ordna sig imorgon...

Jag ska också läsa klart en bok om normativ etik och skriva klart en studieuppgift till på måndag. Det ska nog också ordna sig...

Men jag kan erkänna att det känns lite retfullt att Hannas tyg till balklänningen och den nya fina provdockan från England har kommit med posten och ligger på Ica och väntar på att jag ska hämta dem. Det skulle jag ha velat göra NU! Men nej, det finns ju annat som ska ordnas först. Var sak har sin tid heter det ju...

... ja det är jag det. Nu är det inte rakryggad genom att vara ärlig som jag avser, även om jag naturligtvis också alltid vill vara ärlig, utan att jag bokstavligen går runt och är rak som en pinne i ryggen. Min rygg känns som om den håller på att gå av någonstans i höjd med skulderbladen och allra bekvämaste ställningen är stående med en särdeles rak hållning. Usch, det är liksom inte jag! Men eftersom att jag aldrig haft ont just på det stället förut så är jag övertygad om att det snart kommer att gå över. Är dock lite bekymrad över att Titania är anmäld till utställning i Falun på söndag. Måtte ryggen bli bra tills dess för nu skulle jag inte ens klara av att lyfta upp henne på trimbordet, än mindre att springa.
Får väl dra i med mitt favvoutryck; Det blir nog bra... 

Här är i a f en bild på prinsessan som ska på utställning:

Jaha, så var det då måndag och min veckas semester tog slut. Helt ok eftersom att jag har haft en bra vecka och gjort lite grejer som jag inte hunnit med annars, t ex har jag äntligen tapetserat köket. Egentligen är det en mindre skandal hur lång tid det tog för mig att komma till skott. Men nu är det gjort! Tyvärr är inte golvet klart, men Rom byggdes inte på en dag...

En tråkig sak just nu är att jag har ont i bröstryggen. Det gör ont när jag andas och eftersom att jag är lite hypokondrisk så tror jag nog att jag fått lunginflammation eller något mera allvarligt. Det jobbiga när jag känner mig krasslig är att jag blir så otålig. Jag skulle vilja träna, springa eller åtminstone kunnat göra något här hemma. Men jag får liksom vara glad att det inte smärtar för mycket. Kroppen är ju en finurlig konstruktion. Nu har min kropp sagt åt mig att jag behöver ta det lugnt. Tror att jag borde flytta mig från fotöljen till soffan...

Yes! Nu har jag hittat vad jag tror är den ultimata provdockan! Det är en Lady Valet och jag hittade henne genom värdefulla tips på sybloggar. Även fast hon kommer ifrån GB så blev hon t o m billigare än "kusinen" Diana som av många anses ranglig. Lady Valet har en rejäl fot, liknar en Stockman-docka, men är ställbar och är mycket billigare! Här hittade jag henne: Lady Valet

Vem skulle väl inte vilja gifta sig i en sån här blåsa?



Från Oscar de la Renta

Men då skulle man behöva va' ung och vacker. Inte som jag brukar säga; är bara "och" ja'...

Rött är snyggt och den röda färgen har ju en speciell innebörd för människan. Men eftersom att U-M inte tog med den snyggaste av alla snygga röda så kommer den här. :-)

Eli Saab:

Jag skulle behöva en provdocka när jag syr Hannas balklänning. Har kollat runt lite och ringt på annonser på Blocket men de som haft ett bra pris var redan sålda. Funderar på att köpa en ny eftersom att den alltid går att sälja om den blir att bara stå ivägen i framtiden. En ny Diana A kostar under 2000 inkl porto att skicka efter. Men jag känner mig osäker för det verkar vara problem med att ställningarna är rangliga. Såg nyss en helt annan modell till salu som de tydligen använder på Beckmans. Det är en Stockman provdocka/draperingsdocka och trots att den är begagnad så är den mycket dyrare. Men den ser sååå himla bra ut! Och det är rätt storlek för Hanna. Så här ser den ut, jämför med den rosa Diana:

Så sitter man där igen och säger: vill ha, vill ha, vill ha...

Tror att jag fått kjolnoja. Köpte en jeanskjol på H&M senast jag var i Stockholm, men har sedan letat fler i affärer utan att riktigt hitta det jag söker. Nu har jag ropat in tre kjolar på Tradera och idag slutar auktionen på en annan "vill ha-kjol". Funderar om jag ska höja mitt maxbud ytterliagare...

Min kjolnoja är ändå total för när jag går igenom mina bud på Tradera så inser jag att jag varit in och bjudit på inte mindre än ytterligare sju kjolar sista veckan, som jag inte fått. I vissa fall har jag varit lite för halvhjärtad, men jag har också bommat att höja när jag blivit överbjuden. Synd!

Ett annat spännande fynd (hoppas jag, har inte fått hem den än) som jag gjort är en annorlunda kavaj. Den är ceriserutig med svarta kanter. Jag trivs bra i kavaj till vardags men eftersom att jag är så lång är det svårt att hitta riktigt bra modeller men den här senaste verkar ha de rätta måtten.

Ojojoj, har frossat i klänningar på www.eliesaab.com vilket slutade med att jag sitter här och mumlar som ett mantra: vill ha, vill ha, vill ha... (Tack för tipset U-M!)

Hanna har ju preciserat sina önskemål om hur hennes klänning till studentbalen ska se ut och igår skickade vi efter tyg och mönster som ska uppfylla hennes drömmar. Det kändes därför både underligt och speciellt att se Eli Saabs vinterkollektion haute couture där mycket av tanken bakom hennes val av modell fanns och när jag gick in på vår/sommarkollektionen blev jag förbluffad över favoritfärgen. Allt var så likt att jag nästan känner mig ertappad med fingrarna i syltburken.

Här är först två modeller som liknar "vår" klänning och sedan den sista som mer liknar den "rätta" färgen:


Snälla söta Hanna har gjort mig sällskap på joggingtur och sedan till stan för att köpa lite mer tapeter och färg, handla mat och tänt ljus. Klart hon ska ha en fin balklänning. Eller hur?

Iranskan Sakineh riskerar denna vecka att avrättas genom stening. Hon är anklagad och fälld för äktenskapsbrott. En handling som varje dag begås i en omfattning vi inte vill veta av. Oftast passearar äktenskapsbrotten obemärkt, dock inte i fallet Sakineh. Hon mister livet. Förklaringen står att finna i Irans patriarkala samhälle.

Men är vi så mycket bättre själva? I Sverige har vi skapat en mediakultur som "avrättar" offentliga personer som hoppar över skaklarna, eller rättare sagt misstänks ha gjort det. För vad vet vi? Vem har varit med och kan intyga att "den var inne"? S O Littorin tog sin Mats ur skolan när han anklagades för att ev ha köpt sex. Vad jag vet har han inte fällts för något brott i tingsrätten, men mediadrevet såg till att driva bort honom. Jaja, inte vill jag försvara det han ev har gjort, men ändå.

Nu är det Kungens tur. Hans ev kvinnoaffärer avhandlas i en ny bok. Vad är syftet? Det är så uppenbart att Kungen och hovet ska protestera och att vi som åhörare ska börja värdera trovärdigheten i det som sägs. De som skrivit boken gör det självklart inte för att man tycker Kungen gör ett bra jobb för Sverige. Vilken lycka för dessa mediapersoner om de skulle lyckas sänka monarkin. För mig är detta ett solklart angrepp på monarkin, men utförd genom ett "slag under bältet".

Vi som tar del av all skit som skrivs, har också ett ansvar. Vi har ansvar för att tänka! Visst finns det en del i mig som skulle vilja ta del av ev snaskiga detaljer i boken, men nej. För mig har det inget nyhetsvärde. Detta vill jag inte lägga energi på. Framförallt har jag bestämt mig; detta vill jag inte stödja!

Varför ser vi med så "klara ögon" på sådant som utspelar sig i andra länder? Varför ser vi inte på oss själva och tänker efter vad vi är kapabla till? En liten tanke bara så här på fredagsmorgonen...

Ibland har man inte tid att springa i affärer och inte råd heller för den delen. När det förhåller sig på det sättet så tycker jag att Tradera är suveränt. Alltså, inte så att mina köp på Tradera alltid är så himla perfekta. Kan på rak arm påminna mig att jag har ropat in två röda kappor, en kostym och en skinnkavaj som jag aldrig har använt. Kapporna var helt enkelt bara fula, kostymen som jag skulle ha på hundutställning var för trång, men skinnkavajen hyser jag fortfarande hopp om att kunna få användning av. Jag har ju också gjort fynd, t ex en väst och en kavaj och... Asch det är inte så lätt att minnas.

Just nu känner jag ett uppdämt behov av fler kjolar, men jag hittar inte riktigt vad jag söker i affärer så då har Tradera fått bli min nya tummelplats. Och vips så hade jag ropat in tre nya. Men jag har också fyndat en långklänning åt Ida som hon ska ha på höstbal. Det råkade också bli en kavaj åt mig själv och så ligger det bud på ytterligare ett gäng kjolar och en väldigt rosa kavaj (men den har ett spännande snitt). Jag råkade också lägga bud på en rosa balklänning som är otroligt vacker. Som tur är har jag blivit överbjuden för Hanna skulle ändå inte sätta på sig den. :)

Hörde en intervju med ultradistanslöparen Rune Larsson på radion ikväll. Eftersom att jag ständigt kämpar för att samlar motivation för träning kände jag mig tilltalad av Runes två enkla tips. 1. Det ska vara roligt att träna. 2. Det ska vara så lätt att träna så att jag längtar till nästa träningspass redan när jag nyss avslutat ett pass och står i duschen. Rune menade också att om det inte känns bra efter 200 meter så kunde han vända och gå hem igen. Han hade inga program han tränade efter och körde inga intervaller. Nej, Rune springer för att det är roligt! Så hade han aldrig varit skadad heller.

Ojojoj, det är jobbigt att ha semester... Ja kära nån, hur ska detta sluta? Tvättstugan svämmar över, jag hinner inte undan. Trodde jag hade koll på läget, men det hade jag inte... Vi har tvättnedkast i vårt hus och vips så hade det kommit ner några kubikmeter tvätt från de höstlovslediga ungdomarnas sovrum. Jag ska inte klaga, bättre att de själva slänger ner tvätten än att jag får gå upp och hämta den. Imorgon får jag fortsätta min ojämna kamp mot tvättberget.

Idag har vi varit till Gävle och Hanna har provat balklänningar i massor, dvs hon fick lov att prova klänningar hon inte tyckte var något vidare (när de hängde på galgen) ifall de skulle bli snygga när de väl satt på henne. Hanna var fin i nästan alla klänningar utom en som var ljust gulaprikos i färgen för den var nästan hudfärgad. Skulle ju vara lite märkligt att lite på håll kunna förväxlas för att vara naken... Hanna själv tyckte bäst om en plommonfärgad chiffongklänning. Den var enkel, kanske för enkel. Jaja, hon får väl sova på saken. Vi har också tittat på klänningar i Uppsala men den butiken kändes alldeles för förutsägbar i sitt sortiment. Inte den minsta lilla roliga överraskning, förutom det vulgära och det passar sig ju inte till studentbal.

Jag har också hittat en jättebra tygsida http://www.stoffochstil.se/ Jag blir så himla sysugen. Hittade ett väldigt snyggt chiffongtyg i mörk lime. Dessutom var det nästan gratis. :-) för att inta tala om alla roliga tyger som skulle kunna bli SÅ läckra köksgardiner hemma hos mig.

Förresten, vilket skitväder det har varit idag. Det spöregnade oavbrutet mellan Kilafors och Uppsala, lättade upp lite precis när vi var framme men sedan satte det igång igen. Jaja, tur att det inte är sommarsemester.

Har semester den här veckan och tog mig för att dammtorka uppe på bokhyllorna i vardagsrummet då Björn kom in och följande konversation utspann sig:
Björn: - Håller du på med julstädning?
Jag (förvånad): - Nää...?
Björn: - Ja men när dammade du där senast?
Jag: - Ja det var nog någon månad sedan.
Björn: - ... det är mindre än två månader till jul.

Ok, det var också en insikt, att jag julstädar.

F ö planerar Ida och Hanna att laga en god middag. Mums! Så nu ska jag skjutsa dem till affären för att köpa lite livsmedel.

Jag vill säga det med en gång, så att det är sagt; Det här är inget politiskt inlägg! Jag är för dåligt insatt och jag vill ogärna bita den hand som föder mig. Men...

I dagens nätupplaga av Hela hälsingland dras den eländiga historien om Bro-torget ännu en gång (det läre väl alla begripa att jag vurmar för Bro-torget?). http://helahalsingland.se/bollnas/bollnasc/1.2462525-perzon-nu-blir-det-inget-bygge-pa-brotorget-
Thomas Perzon hotar att flytta från stan. Ojojoj, nu blev jag riktigt rädd! Men bor karln verkligen i Bollnäs? Jag kollade på birthday.se (som kanske inte är superdupertillförlitlig) men där stod det då inte att han bodde i Bollnäs. Å andra sidan bodde han ingen annan stans heller i vårt avlånga land. Han kanske inte ens är svensk? Vad skulle det då kunna handla om, kan det vara pengar? Någon som vet?

Men visst är det väl eländigt med Bro-torget? När planerna på att det skulle bli en affärsgalleria på torget lanserades, så gillade jag inte tanken. Men eftersom att jag inser att jag är en mossig gammal kärring som inte tagit mitt ansvar och engagerat mig i politiken (och därför skulle kunnat haft makten att säga nej), så var det bara att gilla läget. Och det skulle ju bli så bra! Döttrarna var exalterade över alla bra klädaffärer som nog skulle komma till stan. Och just nu verkar detta vara huvudargumentet för den utpressningstaktik Thomas Perzon utövar på kommunen, att detta är enda chansen att H&M ska komma till stan. Suck!

Hittade f ö en intressant artikel på nätet som drar en otäck parallell med Årjäng. De fick en affärsgalleria på torget, men inte var deras lycka gjord för det heller: http://byggnadsvardsnytt.wordpress.com/2010/03/08/nar-stadens-gator-och-torg-blir-till-handelsvaror-exemplen-bollnas-och-arjang/

Förra sommaren var det i a fall någon som var riktigt rolig och placerade ut en pyramid och en kamel i vår närmsta öken: http://helahalsingland.se/bollnas/bollnasc/1.1199565--sveriges-narmaste-oken-
Öken är det fortfarande på platsen, en inhängnad sådan. Men jag har under hösten flera gånger ändå tyckt att det sett ut att hända saker på torget, så jag trodde att nu var bygget av affärsgallerian igång. Ack så fel jag hade! Häromdagen kom jag på varför. Renoveringen av Åhléns var klar och all byggutrustning som förvarats på torget hade städats bort. Bara en sista liten byggbil svängde in på torget (som av byggfirman använts som parkering och upplag under Åhléns renovering) och tog ut en liten list som bars in för montering på Åhléns. När bilen sedan rullade ut från torget så var det lika öde igen. Inte någon affärsgalleria så långt ögat kunde nå...

Ida ska gå på höstbal...
och vi har fyndat en klänning. :)