Magra nallar...

Var med bästa Monica Hedberg på björnsafari igår kväll. Vid Myckelängarna siktade vi dessa två magra nallar. Skulle tro att de har en hel del att ta igen efter vintervilan.

Önskar mig ett bättre teleobjektiv. Det här var ju på långt håll och mitt gamla 70-210 utan VR räckte inte till bättre än så här.


Lek med elden...

Man ska inte leka med elden, heter det ju. På valborg blev det dock lite kameralek med elden och månen. Den här bilden föreställer vår brinnande kase och månen som också tittade fram. Med lite rörelse och lång slutartid så blev det lite roligare! :)


Jag hoppas på en gässfri sommar! :)

Jag är som bekant inte så förtjust i canadagäss. Egentligen är de ganska fina, men tyvärr är de alldeles för många. Inte nog med det så för jag en ojämn kamp med dem om vems stranden är...

Ofta ser det tyvärr ut så här när gässen varit på besök...

Jag hoppas på en gässfri sommar! :)


Det var en gång en vacker lada...

I backen efter Raskvägen står en vacker gammal lada. Eller rättare sagt, den VAR vacker. För nu är den utsmyckad med diverse klotter. Hoppas ungarna som gjorde det hade kul, men också att de snart växer upp för jag är helt säker på att det blir folk av de allra flesta. :)


Oh No!

Gäss, gäss, gäss... Vill jag inte ha! Synd att det ruvas!


Tranor i formation...


Jag har TUR!

Träffade en lappuggla igår och det måste vara TUR! Jag är lycklig fortfarande för det mötet. Han tittade så allvarligt på mig som bara ugglor kan göra...

 


Duktig Viktoria! :)

Viktoria har spelat solo på Kulturskolans vårkonsert ikväll och så har hon tilldelats Saur-stipendiet. :)



Bal imorgon...

Det var ju jättelänge sedan resan mot Hannas studentbal startade. Redan i höstas inköptes tyget och vi skissade på modeller. Redan tidigt bestämde vi att den skulle vara figurnära i överdelen, ha axelband och vara ganska djupt urringad både fram och bak. Nu är det ju inte helt enkelt att både köra figurnära och ha urringat, för något ska ju också hålla saker och ting på plats...

Att sy klänningen klar har ju dragit ut alldeles förskräckligt på tiden. Det här året har jag ju förutom att jag arbetat heltid också studerat på halvtid. Nu i vår har jag dessutom gått på kurs med hundarna...

Nyligen var Hanna till London och inför att hon avreste så var klänningen såpass klar att jag kunde mäta ut de exakta måtten för dragkedjan. Det har hela tiden varit viktigt att klänningen skulle vara figurnära och kanske har Hanna efter allt stillasittande studerande gått upp ett kilo i vinter. Nåväl, mycket noggrannt markerades exakt hur dragkedjan skulle sys i. Hanna åkte och jag gjorde ett första försök med dragkedjan, men hur jag än bar mig åt så blev det alltid någonting som inte blev helt perfekt. Så jag sydde i och sprättade ur den f*e dragkedjan tre gånger innan jag var nöjd. Sedan kom Hanna hem... Pappan sa genast att hon såg smal ut i ansiktet och förhörde sig om hon hade ätit ordentligt när hon var borta. Hanna försäkrade att hon hade ätit, både frukost och middag varje dag... men berättade också att de åkt tunnelbana bara en dag, i övrigt hade de promenerat. Två mål mat per dag kombinerat med flera timmars promenerande varje dag... Hanna beordrades till provning av klänningen och det var inte bara ansiktet som blivit smal, det hade hela Hanna blivit. Hips vips var klänningen alldeles för stor. Så det blev att sprätta ur dragkedjan ännu en gång, lägga in och sy fast, men sedan satt klänningen som den skulle.

Nu är i alla fall klänningen klar och imorgon kommer Hanna ut i dagens ljus i den. Det ska bli spännande! Idag kommer en liten förhandsvisning på hur den ser ut bakifrån. Jag erkänner att den är lite misslyckad eftersom att chiffongen inte blev helt slät i livet. Men eftersom att allt sitter ihop med framdelen som är lite mer spektakulär, så var det för sent att göra något åt det. Det var omöjligt att byta ut ett litet stycke tyg utan att typ sy om hela klänningen.

Hur som helst så finns också en tanke med formen på urringning fram och bak, den är nämligen tänkt att förstärka Hannas hjärtformade ansikte. Om det lyckades? Jag hoppas det.



Igår började också förberedelserna till frisyren. Vi satte i lite extrahår genom att använda stick-hair-extensions, vilket gör det lättare att göra en uppsättning med mera volym. Vi provade två olika varianter, en med sidohåret i fläta och en utan. Flätorna är jättefina på Hanna men hon vill absolut undvika ett alltför Helga-likt utseende...



Det slutliga resultatet kommer imorgon...

Skulle vilja...

Nu när jag snart ska presentera Hannas balklänning så skulle jag ju ha haft en mycket snyggare blogg. Men jag som var så haj på hemsidor ett tag är just nu fullständigt lost på hur man ändrar några som helst inställningar. Surt! Jaja, får väl se. Annars är det ju insidan som räknas, brukar det ju heta så...

Min gamla hemsida...

Förr hade jag en hemsida som jag tyckte mycket om att "grejsa" med. Men sedan hände det något med min sida så att jag inte lyckades uppdatera den längre. Vid den tidpunkten när allt hade "låst sig" hade jag en fin bild på min älskade cockerpojke Pricken på förstasidan. Men han var gammal och så blev han sjuk och jag tvingades ta beslutet att avsluta hans dagar. Men på hemsidan låg han kvar och sidan var lika låst som vanligt. Till slut kändes det så fel att jag hade en bild på honom där det stod "still going strong" under bilden, när han egentligen var död så jag gjorde ett sista desperat försök att ta bort allt publicerat och det innebar att det blev ett jättekajko. Så min hemsida är ett minne blott...

Men på den här bilden kan du se en bild från hemsidan som jag tyckte alldeles speciellt mycket om:
Höstmorgon
Bilden tog jag en tidig höstmorgon från vår strand. Ensam gick jag ner till vattnet för att kasta lite med kastspöt. Men det var så vackert att jag istället satte mig längst ut på udden och bara njöt av naturen. Som tur var hade jag kamera med mig och kunde föreviga ögonblicket.

Min man...

Min man är speciell. Ja alltså, han är inte min man om ni förstår vad jag menar? Vi är alltså inte äkta makar och det beror på att han inte vill ha mig, men det ska väl inte behöva spela så stor roll... tycker han i alla fall. Ok, vi lever under vad som så fint kallas äktenskapsliknande förhållanden. Vet ni att det finns väldigt nogrannt definierat vad det betyder? Äh, det tar vi en annan gång! Vad är min man intresserad av? Mest böcker, han är en riktig bibliofil. Han har en massa böcker som handlar om en massa olika saker. Hur många gånger som helst har jag fört skilda ämnen på tal och han har kontrat med att plocka fram en bok i exakt det ämnet. Nu senast gnuggade jag geniknölarna om olika statistiska medelvärden och vips tog han fram en "Matematisk uppslagsbok". Om jag hade nytta av den? Ja, självklart! Min man har väl ändå mest historieböcker men det finns ju lite annat smått och gott också som inte bara jag har nytta av utan också barnen i sina skolarbeten. Fast ibland känns det som att han är lite väl insnöad på historia. Som när jag försökte lansera det förträffliga med http://www.superstart.se/ Kolla den här sidan, sa jag och fyllde på med; Vad kan man mer önska sig för här finns ju allt; nyheter, sökmotorer och tv-program på samma sida. Det enda jag saknar är Facebook sa jag. Min man svarade; det står inget om Hansan...


För mycket snurr på nätet...

Vad sägs om en vit vecka/månad/år? Vadå vit undrar ni säkert? Ja det jag menar är vit är att jag borde ta ledigt från att hänga på Facebook och snurra runt och läsa andras bloggar.

Idag har jag försökt att göra färdigt uppgiften som i och för sig inte behöver vara klar förrän om en vecka. Men när frågorna om mellanbegrepp blir snurriga så är det ju så enkelt, lätt och behagligt att ta ett varv på Facebook o dyl. Tiden går och det blir lite gjort med det som borde göras.

En nackdel med "nätrelationer" är ju att de lätt blir underliga, t ex finns det människor som jag är vän med på Facebook som inte hejar om vi möts på affären. Men så blir det, antar jag, när man skickar vänförfrågningar till sina vänners vänner och ingen vill vara oartig och avböja vänförfrågan. Någon har också fått för sig att jag flirtar, fast jag inte gör det. Någon annan har avböjt en vänförfrågan för att vi inte är personligt bekanta, men när man följt någons blogg under lång tid så kan man ju nästan luras att tro att man nästan känner personen. Men det gör man naturligtvis inte.

Jag kanske inte är så tillfreds med mitt liv just nu. Har stressat på ett sätt som inte är riktigt nyttigt och att surfa på Internet ger mig skön avkoppling. Jag får möjlighet att koppla av med oväsentligheter. Men det ska jag försöka sluta med. Men eftersom att nätet är lätt beroendeframkallande så är det inte säkert att jag lyckas, men jag ska i alla fall försöka. Jag vill leva ett helt och fullt liv. Om det går...

Jag, en groda...

Visst piggar den väl upp litegrann eller blir jag en groda nu?
Här är mitt senaste fynd från Tradera som kom med posten idag:


När jag har tråkigt...

När jag har tråkigt så händer det att jag bjuder på nåt på Tradera. Sista dagarna har jag nog haft väldigt tråkigt för det har allt som allt blivit 10 inköp. Bara ett har kommit och jaa... vad ska man säga? Vad ska jag med något som beskrivs så här:

Tyg/gardin med fantastiskt mönster!

Vilket härligt mönster! Kavaljerer, damer och riddare. Festmåltider, riddarborgar och trubadurer, och mycket annat. Frejdigt och frodigt på ett ganska kraftigt bomullstyg, 104x110 cm.

Det står ju i beskrivningen att det är tyg/gardin. Ändå blev jag förvånad när jag öppnade paketet idag och insåg att det var en gardin. Jaja, få se vad det kan bli av det.

Vissa saker som jag köpt har varit åt Hanna, bl a ett par manchesterbyxor. Jag tror de är fula men Hanna är ju en mycket bestämd ung dam så det är bara att ge efter. Men annars har det blivit några väskor och så "råkade" jag bjuda på några kavajer. Som tur var blev jag raskt överbjuden på två och lyckedes hejda mig. Men en tredje som sannolikt är för trång och ser väldans ovanlig ut är på väg till mig. Få se om jag törs publicera något av mina fynd här?


Nyårslöfte?

Mitt nya braa år har just börjat. Det har inte börjat så bra. Varför? Jag är så helvetes mätt! Och...? Ja men det är ju i år jag ska ändra på mitt liv. Jag ska bli smal, snygg, hurtig, vältränad osv osv. Typ så att jag slipper dö i hjärtinfarkt innan jag fyller jämt nästa gång. Usch, det lät dramatiskt, men det finns ju att brås på.  Nåväl, jag känner mig så TUNG. Måste helt enkelt hitta något nytt sätt för att komma tillrätta med min övervikt, som i o f sig inte är så stor, men jag trivs inte med den. Alltså, hur svårt kan det va att gå ner typ 10 kg? Jag är säker på att jag skulle kunna motivera andra att gå ner, men inget kan tydligen motivera mig. Men jag ska verkligen anstränga mig för att hitta ledtrådarna till hur jag tar mig till mitt nya braa liv. Så det så! Gott Nytt År på er!

Dansa sig smal, ja det har man ju hört talas om. Kan ju vara nåt fast jag/vi är ju förtvivlans dålig på att dansa.

A terrible day...

Fy tusan vilken skitdag det var igår! Eftersom att jag varit sjuk och ligger efter på jobbet så bestämde jag mig för att åka och arbeta fast jag egentligen skulle ha semester. Men precis när jag skulle åka och passerade i hallen så fick jag en blöt droppe på armen. Det visade sig att snön på takets norra sida letat sig in... Helvete!

Ett tak som aldrig läker när det störtregnar kan alltså inte hålla emot smältande snö och is. Björn som är förkyld klev upp och började skotta, jag åkte till jobbet.

Hann inte jobba så lång stund så ringde Nisse och berättade att mamma var på sjukhuset för att hon inte kunde andas. Helvete, inte det också! Åkte till akuten och träffade mamma som ändå var ganska pigg. Svisch svosch så for hon iväg på röntgen och jag åkte och jobbade igen. Mitt på dagen så ringde de från sjukhuset och talade om att hon blev inlagd för hon behövde vätskas ur. Pratade med mamma som lovade ta det lugnt. Skönt! Men pappa då? S-E pratade med ÄO-handläggaren som fixade in honom på korttidsplats på Ängslunda. Skönt! Senast på julafton kände jag mig så fantastiskt imponerad av den fantastiska trygghet vi har här i Sverige. Då för att färdtjänsten fixade hem mamma och pappa på julaftonskvällen. Alltså skönt att ha dem med hemma hos oss utan att själv behöva bryta upp för att skjutsa hem dem. Och att hemtjänsten är så snälla och gulliga med pappa!

Har pratat med mamma idag och läkaren hade talat om att hon haft en liten infarkt så hon blir kvar lite till på sjukhuset. Lika bra det, hon hade ju en infarkt ifjol där de gick in och sprängde två kärl. Bara hon blir bra!

Får väl ta till min beprövade devis: Det ska väl ordna sig...

Osmakligt av Aftonbladet Hälsa!

Hur osmakliga får Aftonbladet lov att vara? Ja det frågar jag mig efter att ha klickat på en artikel om Isabelle som förlorade kampen mot anorexian: "Anorexian tog livet av Isabelle, 28" och på samma sida hittar reklam för viktklubben: "Ju mer du förlorar i vikt, desto mer vinner barnen i hälsa". Hua! Hur tänkte Aftonbladet nu???



Bindor+godis=sant :(

Jag är kanske en surpuppa, men sånt här gillar jag inte!
Jag tycker inte om när affärsidkare är FÖR smarta och "räknar ut" FÖR mycket. För visst är det bara FÖR mycket när det hängs upp godispåsar bland dambindorna? Okej, jag vet att menstruerande kvinnor ofta suktar efter choklad. Men vi hittar till godishyllan själv om vi vill ha! Eller hur!?!


Tyvärr är bilden tagen på min absolut BÄSTA och mest lokala livsmedelsaffär. Tack och lov var det nu länge sedan jag snubblade på godis bland sanitetsprodukterna.

Naturens under...

Under en skogspromenad förra vintern stötte jag på en speciell grej. Alltså, jag kan inte skryta med att jag har någon djupare kunskap om djur och natur, men någonting speciellt var det väl ändå med högen av kottar...?



Ja det underliga var naturligtvis att kalaset av grankottar inte hade ägt rum i en gran...
Antar att ekorren hade ett vinterförråd fastgillrat i denna... tjaa vad kan det vara... äh jag chansar på asp.
Lite som en rolig historia, det är det oväntade som är roligt. Så kan det väl få vara i naturen också?


Tidigare inlägg
RSS 2.0