kickibro

En välbekant storlom dök upp på sjön. Jag snabbade mig att hämta kameran i hopp om att hinna fånga "min lom" på bild. Naturligtvis var minneskortet fullt och innan jag hunnit radera några bilder hördes ett knorr (lommar låter så). När jag tittade upp från fipplet med kameran kunde jag konstatera att lom nr 1 uppvaktades av ytterligare en lom. Strax simmade de tillsammans...

... av det tunna nyisen som av en svag bris bryts upp. Tusen vackra toner sprids när iskristallerna klirrar mot varandra. Jag har bott här vid Kesen i elva år nu och jag har bara upplevt det en enda gång. Men salig svärfar visste vad jag menade när jag försökte beskriva vad jag upplevt en ensam morgon på senhösten. Det här naturfenomenet uppträder säkert inte varje år och tyvärr är jag ju inte alltid hemma.

... en storlom har hela sommaren simmat runt på Kesen. Det är en fascinerande fågel och lever ett helt annat liv än alla h...vetes kanadagäss som skitar ner värre än en elefant. Lommen är en elegant varelse, mycket vacker och just den här lommen har uppträtt som "soloartist" nästan hela sommaren. Lommar lever tydligen ofta i par i egna revir, ibland med sina 2-3 ungar. Några gånger i sommar har en lomfamilj kommit på visit och konkurrerat med våran ensamma lom, men oftast har det bara varit den ensamma lommen. Vad är så speciellt med en lom då? Jag tycker den är snygg, alltså har en snygg fjäderdräkt och så simmar den ovanligt, ofta väldigt "lågt" i vattnet. Och den fiskar på djupt vatten. Det innebär att den dyker och är borta ganska långa stunder. Den simmar i en riktning och dyker i samma så den simmar och dyker. När den är under vattnet försöker jag räkna ut vart den kommer att dyka upp nästa gång. Nu är det ju sen höst och vid första advent brukar isen ligga. Dit är det bara en dryg månad men lommen är fortfarande kvar. Kanske flyttar den snart söderut, kanske var det sista gången jag såg den idag. Hoppas bara att den kommer tillbaka nästa år och hoppas att den då har skaffat en partner. <3

Har varit till Stockholm idag. Det är mitt eget lilla äventyr en gång i månaden. Jag åker alltid tåg och om jag kan så åker jag i tyst kupé. Och så vill jag ha fönsterplats. Fönsterplatsen är kanske ännu viktigare än tyst kupé, men båda är viktiga. Så vad hände då imorse? Jag hade ju redan för en månad sedan köpt biljetter till dagens resa och självklart hade jag bokat fönsterplats i tyst kupé. Men där på min plats satt en man och låtsades inte alls om att nya passagerare klev på tåget. Jag kan ju tycka att om man inte sitter på "sin" plats så reser man sig upp utan prut om den som bokat platsen kommer. Men icke den här mannen!!! Jag berättade att det var min plats och att jag gärna ville sitta där. Mannen föreslog då att jag skulle ta platsen bredvid, dvs vid gången. Jag förklarade att jag hade bokat en fönsterplats för att jag ville sitta vid fönstret. Då talade mannen om för mig att han tyckte att det var dåligt gjort av mig att komma och väcka honom och så ville han veta hur långt jag skulle åka. Suck! Visst hade jag väl kunnat satt mig någon annan stans. Men nej, varför skulle jag? Det enda som kändes fel i efterhand var att han några gånger satt och stirrade elakt på mig och jag blev lite rädd att han var en knäppgök som skulle hämnas genom att göra mig illa. Det händer ju så mycket tok nu för tiden. Men det gick bra.

Sitter på tåget men är snart hemma från min lilla dagsutflykt till Stockholm. Med i bagaget hem finns ny kunskap, en kjol, en tröja och en halsduk. :)

Oj vad lätt det är att "glömma bort" att gå och lägga sig. Tåget går 6.50 så nu är det nog bäst att krypa ner under täcket en vända. Tror att jag har ordning på alla papper till imorgon så det blir nog en bra dag. Tyvärr/tur så slutar inte dagen förrän 17.30 och det innebär att jag inte kan åka hem förrän 19.30 om jag ska ta mig hem till Kilafors. Det i sin tur innebär att jag måste fördriva tiden på något sätt. Det sättet måste vara att shoppa lite. Eller hur?

Ikväll har jag varit på konsert med Södra Hälsinglands Orkesterförening. Viktoria, Olov och Anton spelar i orkestern och som vanligt gjorde de bra ifrån sig. Kul att se sina barn finklädda också :-) Killarna är snygga i kostym! Men det var inte därför detta var en ovanlig kväll, för jag gick därifrån djupt imponerad. Inte så att jag aldrig låter mig imponeras på annars, men ikväll var det ändå en magisk kväll. Vad var så speciellt? Jo, solisten! En ganska ung kille, 28 år tror jag. Han spelade med lätthet och elegans. Här kunde man verkligen tala om att "bli till ett" med sitt instrument. Sitt och sitt föresten. Han spelade på en Stradivarius anno 1709. Jag har aldrig hört ett bättre instrument klinga. Visst finns det många duktiga musiker, men ... Även en ardenner kan trava i takt och göra allting rätt. Men det blir kanske inte vackert och elegant för den skull. Kvällens solist Christian Svarfvar, gjorde allting rätt, med lätthet och elegans tjusade han publiken. Ett rykte i publiken sa att den fiol han spelade på var försäkrad för 37 miljoner!!! Så om någon har 37 mille över så går det bra att börja spela. Annars kostar det bara 120 väl värda kronor att besöka SHOF:s konsert i Edsbyn och Söderhamn i helgen. Då får du också uppleva en mycket ambitiös ung dirigent vid namn Can Okan som helt utan partitur dirigerar orkestern genom hela konserten! På slutet var jag rädd att han skulle peka sig själv i ögat med dirigentpinnen.

F ö trivs jag förträffligt bra i Kulturhusets nya sal. Gillar scenen där allt går i svart, så även stolarna vilket gör att bilden av orkestern tilltalar mig rent estetiskt.

Igår natt glömde jag visst bort att gå och lägga mig. Alltså till sist så la jag mig ju men det var alldeles för sent... eller alldeles för tidigt. Det beror på hur man ser det. :-) Ikväll ska jag vara duktig och lägga mig i tid och sova sött så jag blir smart. För visst var det väl så att man blev smart av att sova? Vissa tonåringar måste vara übersmarta... Jag läser en bok som heter "Fatta smarta beslut". Den är rätt smart. Men smartast är jag som hittade den på svenska annars hade jag tvingats att läsa den på engelska. Buhu!
På fredag åker jag till Stockholm över dagen på min fantastiskt trevliga utbildning. Ser fram emot att äta lunch på fakultetsklubben. Oj och usch vad snobbigt det låter! Ingen behöver dock imponeras, i alla fall inte över mig. En tant där bäst före är passerad för länge sedan har kanske inget där att göra bland alla ungdomar. Men man bestämmer ju själv och jag tycker att den svenska modellen är suverän eftersom att du gratis får studera på högskolor och universitet trots att man blivit äldre och redan har ett arbete. Kul, bra!!!

Hur jag än gör så räcker inte tiden till. Är jag en misslyckar djävel eller? Ja kanske...